borjaalskalivetigen

idag är orken slut,jag har skött om två små killar helt själv i två år, jag har kämpat för att de ska få en trygg uppväxt utan att pappan får insyn i deras liv bara för att han vill och har lust, jag har kämpat för att ville ska få assistans och allt vad det innebär med miljoner avslag och så får man börja om igen,, jag har kämpat medallt utan en endaste timme för mig själv, jag har ansökt om avlastning via socialen men de anser att gossarna är för små, de ska vara minst tre helst äldre innan de får eller ska sova hos andra...

 

jag har flyttat helt själv anlita flyttfirma och städfirma för att jag kan inte göra detta själv.mina vänner de har glesat ut med tiden,, nu umgås jag med ingen,,,jag har slitit med kartonger ,möbler packat upp och kastat saker, jag har massor att göra ,en to do lista..., men jag får aldrig tiden till att göra dem klara,  det går inte ens med ord beskriva det jag gått igenom de senaste fem åren,, min kropp är slut min hjärna är slut och jag begriper inte var jag ska finna energi ifrån till att orka .. jag saknar denise och det liv jag hade innan döden kom i mitt hem.

 

jag har gjort en ny ansökan till fk om assistans och fått nervärdera villes liv för andra gången fått uppkört av mig själv allt han inte kan, allt han är usel på allt för att få behålla mina timmar eller kanske få lite till,, av en rättighetslag... skamligt. jag gråter för att min son är handikappad. för att jag är så orolig för hans framtid. hur han ska lyckas, om jag gjorde allt jag kunde eller om jag gör allt jag kan för han.

 

idag var jag hos sjukgymnasten hon sa att villes muskler i innerlåret baklåret är för korta,, det innebär att jag har tränat han fel... och jag får sån jävla ångest för att jag kanske åsamkat han detta.. jag prata med assistenten om hur viktigt det är nu med träningen,, speciellt benen,, vi ska intensiv träna han en tid för att se om det går att töja ut muskelgruppen.. men mitt liv suger skit just nu..ville fick en ny gåstol hem,, en stor jävla tung maskin som stackars barnet nu ska förflytta sig i,, fast han saxar med sina ben. och fötterna krokar fast i varandra. i rullisen tar han sig inte fram för att det kopplar inte som det ska i hjärnan enligt sjukgymnasten..... men hon tror att han kommer att kunna manövrera den till slut,, tror.... annars brukar de säga vi kan inte sia om framtiden vad han kommer att kunna och på vilken nivå.. du får glädjas i stunden för det som kommer... hur fan ska man kunna leva så`?  för stunden..

 

bara en banal skitsak som  att jag inte får igång min stationära dator kombinerat med ensamhet och att få hushållet i ordning fick mig ur balans då min yngsta var övertrött och bara gallskek, jag tappade tålamodet och skrek tillbaka, jag skrek till en tvååring,, skammen är total! JAG MÅR DÅLIGT FÖR DET.

 

jag har pussat han och smekt hans hår och viskat förlåt men min själv skäms och mår dåligt för min handlling,, detta är för mycket just nu, jag får inte riktigt ihop flyttkaos datorkoppling , nissar som lägger plana dörrtrösklar, och allt annat skit som hänt i dag.

 

fk tanten som har hand om assistansansökan ringde också,, frågar hur många dagar är han hemma från fsk varje år,,, hur fan ska jag veta det,,,, hon bör väl kunna se snabbt hur många vab dagar jag tar ut från fk.. eller

sen sa hon igen att hon måste få intyg från läkarna på villes skador,, klart hon ska få det, men det är SEMESTER NU om hon inte missat det,, jag sa att de kommer kanske i höst, sen fråga hon igen varför man ska vara två då ville rider,,, fan han håller ju inte hästen själv! en håller i han och den andra i hästen kan hon inte räkna ut det...sen sa hon att jag ser att du även får kommunalt hjälp.. vad är det och hur många timmar och varför får du det,, men herregud om hon ser det så bör hon väl se vad det handlar om..

 

ringde kvinnan från kommunen förklara vad fk är ute efter om hon kan skicka intyg och beslut till henne så hon får granska det också..

 

man blir så less att behöva kämpa för nåt man är berättigad att få. sen får man inte ha nåt i bonus från annat håll för då drar de ner timmar..minuter och sekunder..

 

sen vill jag vara kär och vakna bredvid någon,, men hur fan ska jag kunna hitta nån när jag aldrig tar mig ut,, och vem vill leva i detta kaos,,med mig en halv människa ett funkis barn och en liten tvillingbror som alltid skriker för att ingen har tid med liten...för att storebror behöver mina armar för att röra sig , för att kunna sitta, och för att kunna göra nåt alls. så är han beroende av mig... och ville har för få timmar med en assistent.. för att många timmar på dygnet är föräldra ansvar...

 

min dag har varit en skitdag och jag vill bara gnälla av mig hoppas andra har haft en bättre dag än mig.. men efter regn kommer solsken,, som i sorgen, en berg och dalbana.. detta borde jag ju kunna men allt är så svårt när känslor i kroppen spökar och man är övertrött och får inget gjort och man saknar vänner släkt och man saknar att ha en rolig kväll..

 

god natt på er