Gott nytt år
Resume December månad: jag börja tidigt i höstas bygga upp för årsdagen, ångest, sorg, saknad känslorna for upp och ner, det är så mäktigt denna resa att inte kunna kontrollera smärtan, den bara dyker upp.
jag mäkta inte med julpyntet sen förra året så jag for och köpte allt nytt, jag trodde det skulle lindra smärtan, men nä. min dotter Johanna pyntade granen, och min granne Agneta hängde upp julgardiner.. ja när allt var framme var det fint, Denise älskade julen, men jag har svårt att fira den i glädje och gemenskap när ett barn saknas i skaran,
jag har tokhandlat hela december, kläder i massor, pynt, ljus, var på ikea allt för att bedöva smärtan jag kände inombords. det är bara att konstatera man kan inte fly från sina känslor, det hjälper inte att shoppa sig tokig. men det har lindrat för mig.
Helgen den 18 dec bjöd jag in mina barn, vänner och grannar och kim till middag det blev kyckling och biff med ris. och efterrätt sen julklappar. det var mitt sätt att fira julen i år. jag fick ingen julkänsla men det blev bättre än vad jag kunnat tro.
22 dec vakna jag liksom upp och insåg att det var i natt Denise dog!! vilken ångest!! jag grät och mådde så jävla dåligt så det hade inte ens hjälp att gräva ner mig. fy fan säger jag bara,, jag såg på klockan varje minut och tänkte tillbaka på förra årets dag. vad hände då? timme för timme beta jag av.
19.30 ringde denise om köttbullarna, att vi skulle senare lägga middagen med en timma, 20,30 ringde denise till simon ja fy fan vilken mardröm!! hur kan man få denna dag ogjord förra året?????
Kim kom förbi, vi satt här och tröck tillsammans vi beslutade oss för att åka till banan, tiden då hon dog. vi ( kim , johanna, simon och jag) var där 01,20 vi stod där och trampa i mörkret, jag tände fyra ljus och ställde dem på samma ställe som förra året. vi lyssna på tystheten, vi hörde bara löven fladdra som satt kvar i träden, det var så kallt och mörkt och kusligt och det var alldeles tyst där. vi stod och vänta på klockslaget 01,29,43
När klockan var 01,29,43 hände ingenting! vad förväntar man sig? ja kanske att det där jävla tåget ska komma? men nä, det dök aldrig upp!!!!, För det var ett extra insatt tåg förra året. det var bara kallt mörkt tyst och kusligt. men där stod vi på rad oh, vad jag önskar att det där tåget inte hade kommit förra året utan i år i stället.
Sen körde vi till kyrkogården, där tände vi ljus och släppte en luftballong för denise. vi såg den lyfta högt högt fast det snöade. himlen var klar, det snöade lite lätt, med en lätt vind. Denna natt hade jag svårt att somna. Jag hade bara förra året i skallen, gick igenom timme för timme. jag var helt slut.
den 23 dec samlades vi på denises grav och tände ljus, sen var vi hos mig och fika det blev ett par stycken som kom, emil hade målat grafitti på planket där det stod denise. den var så himla fin!!
hennes klasskamrater och vänner och mina vänner satt tillsammans och fika det kändes skönt att inte vara ensam en sån här dag. Hennes lärare ulrika hade varit på graven och lämnat en ängel och ett ljus. det var fint gjort. denna dag var mycket enklare det var dagen före och natten som var värst.
julafton firade vi hos kims föräldrar, det var skönt att bara vara stillsamt tillsammans. vi hade det jättetrevligt. jag hade tankarna hos denise för hon älskade att äta julmat och få presenter. vilken förlust världen gick på när de valde att ta hon tillbaka... fy fan vad man kan bli bitter.
jag saknar henne så mycket så jag vet inte vad jag ska ta mej till vissa dagar.. en ändlös sorg som aldrig kommer att ta slut....
Gott nytt år till er alla från mig
jag mäkta inte med julpyntet sen förra året så jag for och köpte allt nytt, jag trodde det skulle lindra smärtan, men nä. min dotter Johanna pyntade granen, och min granne Agneta hängde upp julgardiner.. ja när allt var framme var det fint, Denise älskade julen, men jag har svårt att fira den i glädje och gemenskap när ett barn saknas i skaran,
jag har tokhandlat hela december, kläder i massor, pynt, ljus, var på ikea allt för att bedöva smärtan jag kände inombords. det är bara att konstatera man kan inte fly från sina känslor, det hjälper inte att shoppa sig tokig. men det har lindrat för mig.
Helgen den 18 dec bjöd jag in mina barn, vänner och grannar och kim till middag det blev kyckling och biff med ris. och efterrätt sen julklappar. det var mitt sätt att fira julen i år. jag fick ingen julkänsla men det blev bättre än vad jag kunnat tro.
22 dec vakna jag liksom upp och insåg att det var i natt Denise dog!! vilken ångest!! jag grät och mådde så jävla dåligt så det hade inte ens hjälp att gräva ner mig. fy fan säger jag bara,, jag såg på klockan varje minut och tänkte tillbaka på förra årets dag. vad hände då? timme för timme beta jag av.
19.30 ringde denise om köttbullarna, att vi skulle senare lägga middagen med en timma, 20,30 ringde denise till simon ja fy fan vilken mardröm!! hur kan man få denna dag ogjord förra året?????
Kim kom förbi, vi satt här och tröck tillsammans vi beslutade oss för att åka till banan, tiden då hon dog. vi ( kim , johanna, simon och jag) var där 01,20 vi stod där och trampa i mörkret, jag tände fyra ljus och ställde dem på samma ställe som förra året. vi lyssna på tystheten, vi hörde bara löven fladdra som satt kvar i träden, det var så kallt och mörkt och kusligt och det var alldeles tyst där. vi stod och vänta på klockslaget 01,29,43
När klockan var 01,29,43 hände ingenting! vad förväntar man sig? ja kanske att det där jävla tåget ska komma? men nä, det dök aldrig upp!!!!, För det var ett extra insatt tåg förra året. det var bara kallt mörkt tyst och kusligt. men där stod vi på rad oh, vad jag önskar att det där tåget inte hade kommit förra året utan i år i stället.
Sen körde vi till kyrkogården, där tände vi ljus och släppte en luftballong för denise. vi såg den lyfta högt högt fast det snöade. himlen var klar, det snöade lite lätt, med en lätt vind. Denna natt hade jag svårt att somna. Jag hade bara förra året i skallen, gick igenom timme för timme. jag var helt slut.
den 23 dec samlades vi på denises grav och tände ljus, sen var vi hos mig och fika det blev ett par stycken som kom, emil hade målat grafitti på planket där det stod denise. den var så himla fin!!
hennes klasskamrater och vänner och mina vänner satt tillsammans och fika det kändes skönt att inte vara ensam en sån här dag. Hennes lärare ulrika hade varit på graven och lämnat en ängel och ett ljus. det var fint gjort. denna dag var mycket enklare det var dagen före och natten som var värst.
julafton firade vi hos kims föräldrar, det var skönt att bara vara stillsamt tillsammans. vi hade det jättetrevligt. jag hade tankarna hos denise för hon älskade att äta julmat och få presenter. vilken förlust världen gick på när de valde att ta hon tillbaka... fy fan vad man kan bli bitter.
jag saknar henne så mycket så jag vet inte vad jag ska ta mej till vissa dagar.. en ändlös sorg som aldrig kommer att ta slut....
Gott nytt år till er alla från mig
