1:a Mars
Ja nu är det mars, livet rullar på med upp och nergångar. Det är konstigt hur man klarar av allt. Jag fattar inte hur man överlevt allt skit. Hur går man vidare är det många som frågar, och du är så stark säger alla. Ja är man stark? jag tror det handlar om ren överlevnadsinstinkt, att försöka leva men man vet inte bara hur det ska gå till, hjärnan fungerar inte riktigt som den ska, man är i katastrofläge hela tiden, för allt man varit med om. Minnet sviktar för att hjärnan är så överhettad. Man får inte saker och ting riktigt gjorda. Jag har varit inne i en svacka och inte orkat skriva överhuvudtaget. jag har lagt ner alla projekt, och försökt få energi till att bara vara. Men nu känns allt lite lättare igen, Jag har börjat jobba 25% och det känns riktigt bra.
jag har lärt mig vissa saker av detta.
ett: en dag i taget, och när det är riktigt riktigt jobbigt tar jag minut för minut eller sekund för sekund, bara jag överlever denna minut så ordnar sig allt tänker jag. om jag bara klarar av en kvart så kommer det att ordna sig, jag fokuserar bara på att ta ett steg till.
två: en sak i taget, det viktigaste först. jag hamnar i kaoslägen ofta för jag klarar inte av att göra flera saker, eller tänka på flera saker, då sätter jag det viktigaste saken först och struntar i det andra. jag försöker välja den saken som gör mig glad för stunden.
tre: mat!!!
fyra: sova, skapa rutin runt att gå och lägga sig senast kl xx och kliva upp senast kl xx på morgonen.
fem: jag jämför allt med döden och då känns inte nåt så allvarligt längre, jag menar jag har redan gått igenom det värsta, ingenting och då menar jag verkligen ingenting kan bli eller vara värre än den 23 dec -08
sex: berika livet med goda vänner, familj och andra nära och kära, goda saker, tänka mig för vad som ger mig nåt och vad som inte ger mig nåt.
Denna bön har hjälpt mig ganska mycket, att släppa denise, för jag hade inte kunnat förändra nåt denna kväll, men jag måste ha modet att gå vidare i livet, men Denise kommer alltid alltid att finnas med mig i mina tankar och i mitt hjärta. Hon finns i så mycket annat här i livet, hon är runtikring alldeles nära.
Minnesvärt eller hur?
jag har lärt mig vissa saker av detta.
ett: en dag i taget, och när det är riktigt riktigt jobbigt tar jag minut för minut eller sekund för sekund, bara jag överlever denna minut så ordnar sig allt tänker jag. om jag bara klarar av en kvart så kommer det att ordna sig, jag fokuserar bara på att ta ett steg till.
två: en sak i taget, det viktigaste först. jag hamnar i kaoslägen ofta för jag klarar inte av att göra flera saker, eller tänka på flera saker, då sätter jag det viktigaste saken först och struntar i det andra. jag försöker välja den saken som gör mig glad för stunden.
tre: mat!!!
fyra: sova, skapa rutin runt att gå och lägga sig senast kl xx och kliva upp senast kl xx på morgonen.
fem: jag jämför allt med döden och då känns inte nåt så allvarligt längre, jag menar jag har redan gått igenom det värsta, ingenting och då menar jag verkligen ingenting kan bli eller vara värre än den 23 dec -08
sex: berika livet med goda vänner, familj och andra nära och kära, goda saker, tänka mig för vad som ger mig nåt och vad som inte ger mig nåt.
Denna bön har hjälpt mig ganska mycket, att släppa denise, för jag hade inte kunnat förändra nåt denna kväll, men jag måste ha modet att gå vidare i livet, men Denise kommer alltid alltid att finnas med mig i mina tankar och i mitt hjärta. Hon finns i så mycket annat här i livet, hon är runtikring alldeles nära.
Minnesvärt eller hur?
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du har gått igenom det allra allra värsta man kan tänka sig som förälder. Och som du skriver så handlar det nog om överlevnadsinstinkten. Jag tycker att det är bra att du skrivit ner det som hänt här, det tar död på många rykten som florerar när en sån här sak händer....sköt om dig och de dina!
Trackback
