Fyllorna
Jag tror min sambo höll ett sken uppe efter packningen av sina möbler, han kämpa nog så hårt med sitt liv, eller mot flaskan så att hans ådror i kroppen höll på att spricka, för när han startade sen en fest drack han i en vecka, sen var han nykter i tre veckor och sen drack han i en vecka, jag vet inte vad som höll mig kvar, men nåt var det, i Januari -07 vart vi med barn, jag var så himla lycklig, över det lilla liv jag bar. Den 12 januari -08 börja han dricka igen,han hade en simpel anledning och for iväg, han svara inte i telefon, var och leta honom och när jag hittade honom stod han bara och skrek att jag var en hora, slyna, han hota att döda mig, att jag inte fick äta eller använda hans saker i vårt gemensamma hem. 14 jan kom han hem, berusad och gick an som en tupp, han puttade mig och skrek att jag bar på en horunge! att han inte vill ha med barnet att göra, jag ringde polisen de förhörde mig och tog in honom.
jag ringde soc om att få hjälp och stöd, men alla blev så förrvirrade över min situation så hjälpen kom aldrig. den 16 januari kom han hem och packa lite kläder, och for, dagen efter kom han till huset och skrek att jag skulle ut därifrån, han packa sin resväska och skrek att han skulle till tyskland min väninna som var hos mig vid tillfället chockades över honom.Han far till stockholm och är där 4 dygn. vid detta laget är man ett nervvrak, man sover dåligt man äter dåligt tänker tänker och ja,, man förlåter...
3 feb -08 får han sin nästa fylla, jag ser på honom att nu är han taggad, han riktigt sökte bråk, och skyllde allt på mig och sen for han, för att dricka,,,, den 6 feb var det inskrivning på mvc dit följde han och när han är nykter är det absolut inga fel på denna kille, fortfarande omtänksam, snäll, vill strö rosor där jag går osv.
men den 12 februari när jag är i v 15 dör vår baby i magen, jag hamnar akut in på operation, och fick komma hem den 15:e. jag var otröstlig, jag var så himla ledsen, livet sög. och på lördagen började han dricka motgångar kan han ej ta. ju mer han drack desto mer skyllde han på mig att detta var mitt fel, att det var bara en horunge, att han ändå inte ville ha detta barn, tänk hur man kan bli när man har svårt med motgångar,, att fly in i en dimma och skylla på hela värden, att sitta där som ett ego....
simon drack i en och en halv vecka efter missfallet, och det innebar att när han dricker sticker han hemifrån, så jag såg han inte alls dessa dagar, när han ringde så förolämpa han bara mig på alla sätt man kan förolämpa en människa på. sen hade vi en lugn period och han börja supa igen den 7 mars och då söp han i 10 dagar, vilken frustration här satt jag igen helt ensam, skamsen, orolig, jag det är tusen tankar som virvlar runt i huvudet. han är det största svinet i världen när han dricker.
sen höll han sig nykter mer eller mindre till maj -08 då braka helvetet lös, det gick så långt så jag packa ihop mina saker och jag och denise flyttade in till stan i en lägenhet, medan sambon drack svina, beskyllde, gapa skrek och var otrogen ja han såra mig på alla sätt man kan såra en annan person. jag var så jävla knäckt, och så jävla less på allt. och när allt far åt helvete för honom så drar han till stockholm och sen en finladstur med färjorna, han spelar bort och super bort alla pengar. han söp så han sket och spydde blod, han förolämpa sitt eget barn, han förolämpa alla i sin närhet. han blir som en terrorist när han får i sig sprit, han har en sjuttis som han dricker direkt ur flaskan, inga groggar alls. det är rena griserier som försigår. den 8 juli drack han sista gången då tog han hjälp av en alkoholteraupeft och åt antabus hösten var relativt lugn och alla mådde bra.
han tog ett återfall i oktober och det värsta är att han hamnar i samma läge som sist han drack, som ett äckligt svin är han. han är den värsta mytomanen när han förtär alkohol han tror han ljuger och bedrar mig, men det är han själv som han ljuger och bedrar, för jag kan han utan och innantill. han sitter på sin firma och dricker morgon till kväll, där tar han emot sina kunder och stinker som ett systembolag ur käften, fy fan vad man får skämmas, men varför gör man det? det är ju inte jag som är full, men det är så himla lätt att ta på sig en skam som inte är sin egen. denna fylla varade i 4 dar tack och lov, det tar sån jävla energi när någon gör så här.
DECEMBER 23
Denise hade avlidit på natten mot den 23 december, jag satt där i en svår chock, jag hade fullt upp med att få ihop en värld, som inte var begriplig för mig. jag vet inte vem som var hos oss men den personen sa att dricker han? för han lukta sprit,, men jag orka inte ta in det, där satt han och smögsöp när mitt barn har dött!! jag gick en runda i garaget och där fann jag hans flaskor undangömda lite här och där. men jag gav upp direkt jag hade inte tid med han utan jag hade fullt upp med att sortera det polisen, prästen och alla andra sa.
simon drack och drog till stockholm, och åkte sin finladsfärja gick runt och berätta att han förlorat ett barn, och därför dricker han,,han börja använda mitt barn som en anledning till sitt drickande..han ringde hem och grät att det var så synd om honom. och när inte det hjälpte börja han hota mig, kalla mig för barnamördare, att jag var kass morsa som inte tvinga denise att vara hemma. jag blev så jävla hysterisk att han super och sen skyller sånt här på mig... hur fan står man ut? tom veckan före begravningen drack han, han var bakfull på mitt barns begravning!! jag vägra att åka i samma bil som han , han fick inte sitta bredvid mig i kyrkan. jag var helt knäckt.
hur fan kan man stå ut med allt på en gång? och hur är man funtad som människa som står ut med allt detta, jag fattar inte, jag måste vara den som är sjukast av alla som står ut med detta.
vi sålde huset och jag flyttade till en egen lägenhet, och började inreda vi gjorde ett försök till men spriten tog han. och nu sitter jag i min lägenhet med tre katter och en hund. och jag har ett barn begravet och ett fyllo som vägrar ge upp. han ringer från morgon till kväll. hotar, grinar, ber, skriker, om varannat.
jag har aldrig kunnat bearbeta något, för att simon har tagit all min energi den jag borde ha fått lägga på min sorg och saknad efter denise
och samtidigt som simon drack börja även kim denises pojkvän att förtära alkohol och piller, han mäkta inte med det som skett.. han försökte ta sitt liv ett par gånger, han nervärdera sig själv genom att byta flickvänner som han bytte kalsonger, han spendera bort alla sina pengar. han fick sluta på sitt jobb, jag kim min älskade svärson förlorade allt tom sin heder medan han drack.
mitt liv bestod i att oroa mig över vad alla skulle ställa till med vem som kommer att dö först, jag höll på att oroa ihjäl mig. varje gång det ringde i telefon hoppa man till och tänkte nu har kim tagit bort sig. det gick så långt att jag bad till gud att han skulle få dö, så han kunde få sinnesro och ligga brevid denise. jag stod inte ut med att se denna härliga lilla kille förstöra sitt perfekta liv. men till slut gav jag upp och bad varje kväll att han skulle få sinnesro.
sinnesron kom men inte via döden, den kom via ett behandlingshem, dit kim skrev in sig på. jag tror inte jag varit så glad sen denise dog. tänk att lillgossen sökt hjälp mot sina missbruk, han kommr tillbaka till livet. jag började be om att han skull få styrkan att klara av behandlingen. varje kväll ber jag att han ska få styrka att fortsätta med det nya livet. det har nu gått sex veckor i hans behandling. och jag är så himla stolt över honom.
allt det jag skrivit om har bara varit skrapet på ytan, det har varit miljoner gånger värre, men det är så onödigt att se på det som varit. simon dricker än har inte slutat med alkoholen. men framtidshoppet är min lilla kim!
nu när jag ser tillbaka på 2008 så fattar jag inte hur jag överlevt, jag fick mitt missfall i februari, min lillebrors baby avled i april, min älskade hund dog 9 maj och denise mitt lilla lilla hjärta dog den 23 dec. sen har simon och kim varvat med sitt missbruk, och jag lever! men jag vet inte hur jag klarat mig,, det är via mina barn alla mina älskade vänner och en enorm vilja från mig själv fast jag tvivlat.
detta är kim min lilla prins, som så tappert kämpar på med sitt liv bort från missbruk och förfall, jag är så otroligt stolt över denna kille. jag fortsätter att be för honom varje kväll om att behålla styrkan mot alkohol och piller. han lever som jag en dag i taget, och när det är jobbigt så tar man en stund i taget. det är allt man kan göra. älskad och förlåten...
jag ringde soc om att få hjälp och stöd, men alla blev så förrvirrade över min situation så hjälpen kom aldrig. den 16 januari kom han hem och packa lite kläder, och for, dagen efter kom han till huset och skrek att jag skulle ut därifrån, han packa sin resväska och skrek att han skulle till tyskland min väninna som var hos mig vid tillfället chockades över honom.Han far till stockholm och är där 4 dygn. vid detta laget är man ett nervvrak, man sover dåligt man äter dåligt tänker tänker och ja,, man förlåter...
3 feb -08 får han sin nästa fylla, jag ser på honom att nu är han taggad, han riktigt sökte bråk, och skyllde allt på mig och sen for han, för att dricka,,,, den 6 feb var det inskrivning på mvc dit följde han och när han är nykter är det absolut inga fel på denna kille, fortfarande omtänksam, snäll, vill strö rosor där jag går osv.
men den 12 februari när jag är i v 15 dör vår baby i magen, jag hamnar akut in på operation, och fick komma hem den 15:e. jag var otröstlig, jag var så himla ledsen, livet sög. och på lördagen började han dricka motgångar kan han ej ta. ju mer han drack desto mer skyllde han på mig att detta var mitt fel, att det var bara en horunge, att han ändå inte ville ha detta barn, tänk hur man kan bli när man har svårt med motgångar,, att fly in i en dimma och skylla på hela värden, att sitta där som ett ego....
simon drack i en och en halv vecka efter missfallet, och det innebar att när han dricker sticker han hemifrån, så jag såg han inte alls dessa dagar, när han ringde så förolämpa han bara mig på alla sätt man kan förolämpa en människa på. sen hade vi en lugn period och han börja supa igen den 7 mars och då söp han i 10 dagar, vilken frustration här satt jag igen helt ensam, skamsen, orolig, jag det är tusen tankar som virvlar runt i huvudet. han är det största svinet i världen när han dricker.
sen höll han sig nykter mer eller mindre till maj -08 då braka helvetet lös, det gick så långt så jag packa ihop mina saker och jag och denise flyttade in till stan i en lägenhet, medan sambon drack svina, beskyllde, gapa skrek och var otrogen ja han såra mig på alla sätt man kan såra en annan person. jag var så jävla knäckt, och så jävla less på allt. och när allt far åt helvete för honom så drar han till stockholm och sen en finladstur med färjorna, han spelar bort och super bort alla pengar. han söp så han sket och spydde blod, han förolämpa sitt eget barn, han förolämpa alla i sin närhet. han blir som en terrorist när han får i sig sprit, han har en sjuttis som han dricker direkt ur flaskan, inga groggar alls. det är rena griserier som försigår. den 8 juli drack han sista gången då tog han hjälp av en alkoholteraupeft och åt antabus hösten var relativt lugn och alla mådde bra.
han tog ett återfall i oktober och det värsta är att han hamnar i samma läge som sist han drack, som ett äckligt svin är han. han är den värsta mytomanen när han förtär alkohol han tror han ljuger och bedrar mig, men det är han själv som han ljuger och bedrar, för jag kan han utan och innantill. han sitter på sin firma och dricker morgon till kväll, där tar han emot sina kunder och stinker som ett systembolag ur käften, fy fan vad man får skämmas, men varför gör man det? det är ju inte jag som är full, men det är så himla lätt att ta på sig en skam som inte är sin egen. denna fylla varade i 4 dar tack och lov, det tar sån jävla energi när någon gör så här.
DECEMBER 23
Denise hade avlidit på natten mot den 23 december, jag satt där i en svår chock, jag hade fullt upp med att få ihop en värld, som inte var begriplig för mig. jag vet inte vem som var hos oss men den personen sa att dricker han? för han lukta sprit,, men jag orka inte ta in det, där satt han och smögsöp när mitt barn har dött!! jag gick en runda i garaget och där fann jag hans flaskor undangömda lite här och där. men jag gav upp direkt jag hade inte tid med han utan jag hade fullt upp med att sortera det polisen, prästen och alla andra sa.
simon drack och drog till stockholm, och åkte sin finladsfärja gick runt och berätta att han förlorat ett barn, och därför dricker han,,han börja använda mitt barn som en anledning till sitt drickande..han ringde hem och grät att det var så synd om honom. och när inte det hjälpte börja han hota mig, kalla mig för barnamördare, att jag var kass morsa som inte tvinga denise att vara hemma. jag blev så jävla hysterisk att han super och sen skyller sånt här på mig... hur fan står man ut? tom veckan före begravningen drack han, han var bakfull på mitt barns begravning!! jag vägra att åka i samma bil som han , han fick inte sitta bredvid mig i kyrkan. jag var helt knäckt.
hur fan kan man stå ut med allt på en gång? och hur är man funtad som människa som står ut med allt detta, jag fattar inte, jag måste vara den som är sjukast av alla som står ut med detta.
vi sålde huset och jag flyttade till en egen lägenhet, och började inreda vi gjorde ett försök till men spriten tog han. och nu sitter jag i min lägenhet med tre katter och en hund. och jag har ett barn begravet och ett fyllo som vägrar ge upp. han ringer från morgon till kväll. hotar, grinar, ber, skriker, om varannat.
jag har aldrig kunnat bearbeta något, för att simon har tagit all min energi den jag borde ha fått lägga på min sorg och saknad efter denise
och samtidigt som simon drack börja även kim denises pojkvän att förtära alkohol och piller, han mäkta inte med det som skett.. han försökte ta sitt liv ett par gånger, han nervärdera sig själv genom att byta flickvänner som han bytte kalsonger, han spendera bort alla sina pengar. han fick sluta på sitt jobb, jag kim min älskade svärson förlorade allt tom sin heder medan han drack.
mitt liv bestod i att oroa mig över vad alla skulle ställa till med vem som kommer att dö först, jag höll på att oroa ihjäl mig. varje gång det ringde i telefon hoppa man till och tänkte nu har kim tagit bort sig. det gick så långt att jag bad till gud att han skulle få dö, så han kunde få sinnesro och ligga brevid denise. jag stod inte ut med att se denna härliga lilla kille förstöra sitt perfekta liv. men till slut gav jag upp och bad varje kväll att han skulle få sinnesro.
sinnesron kom men inte via döden, den kom via ett behandlingshem, dit kim skrev in sig på. jag tror inte jag varit så glad sen denise dog. tänk att lillgossen sökt hjälp mot sina missbruk, han kommr tillbaka till livet. jag började be om att han skull få styrkan att klara av behandlingen. varje kväll ber jag att han ska få styrka att fortsätta med det nya livet. det har nu gått sex veckor i hans behandling. och jag är så himla stolt över honom.
allt det jag skrivit om har bara varit skrapet på ytan, det har varit miljoner gånger värre, men det är så onödigt att se på det som varit. simon dricker än har inte slutat med alkoholen. men framtidshoppet är min lilla kim!
nu när jag ser tillbaka på 2008 så fattar jag inte hur jag överlevt, jag fick mitt missfall i februari, min lillebrors baby avled i april, min älskade hund dog 9 maj och denise mitt lilla lilla hjärta dog den 23 dec. sen har simon och kim varvat med sitt missbruk, och jag lever! men jag vet inte hur jag klarat mig,, det är via mina barn alla mina älskade vänner och en enorm vilja från mig själv fast jag tvivlat.
detta är kim min lilla prins, som så tappert kämpar på med sitt liv bort från missbruk och förfall, jag är så otroligt stolt över denna kille. jag fortsätter att be för honom varje kväll om att behålla styrkan mot alkohol och piller. han lever som jag en dag i taget, och när det är jobbigt så tar man en stund i taget. det är allt man kan göra. älskad och förlåten...
Kommentarer
Postat av: Lina
Kim är allt härlig! Jag är helt säker på att han klarar de. =) Precis som du <3
Trackback
