borjaalskalivetigen

Ja som många vet så är Denises pappa svårt alkoliserad, och hans liv är väl lite upp och ner alla hans handlingar påverkade mig och framförallt denise, sen separationen med honom -94 har jag varit tvungen att ha hemliga telefonnummer och jag har inte haft kontakt med honom alls om jag inte absolut varit tvungen till det. och när han inte fick tag i mig började han gå via Denise och detta påverkade henne, för alla barn vill ju trots allt ha en far, och hon försökte och försökte med en relation men den infanns sig aldrig. Hon blev bara besviken hela tiden. och detta påverkade nog henne starkt att ha en far som är oförmögen att älska tillbaka utan sitter helt fast i en annan kärleksrelation till en flaska. och det sved nog om detta det är så länge sen.

sen kort om min mor, jag vet inte riktigt när jag märkte skillnad på henne, men det var när mamma skulle sitta barnvakt för att jag skulle jobba natt, som hon skulle sova hos mig, hon kom dit redlös, jag var så chockad så jag sa ingenting utan for till jobbet, det var sista gången hon satt barnvakt och jag tror det var när denise var 6 år.. sen har hon varit berusad vid middagsbjudningar, jular, ja tom när vi hade bisättning för denise luktade hon alkohol. min mamma har magrat i vikt och föråldrats kraftigt de senaste 5 åren, hon som förr var så pigg och alert och var överallt, till att sitta hemma bakom gardinerna och smyghutta sitt vin. i april sa hon till mig när jag är på min kolonilott så kommer jag och ser din nya bostad och det har inte hänt än att hon passerat min dörr. Det är tragiskt att se sin egen mamma hamna under alkoholens makt, och dess förändringar den gör med en person. jag och min mamma har aldrig haft en nära relation, vi har inte kunnat prata, varför det blivit så vet jag inte, men det är så himla svårt. Att bara låta henne hålla på  med sitt missbruk, stör mig inte för hon är inte en störig person, och hon sköter ju om sig själv och sitt arbete, men man saknar ändå en mamma, för det är de som ska hjälpa en när man har det svårt. De ska finnas till hands men det är vinet som finns till hands,, ja detta livet är inte lätt men hon väljer sitt liv och jag hoppas att insikten kommer innan det är försent.

Men det som tärt på mig mest är min största kärlek i livet...

jag mötte honom i februari -06 jag föll som en fura för honom, han var så otroligt rolig, man kunde prata med honom, vi hittade på saker, han rulla ut en röd matta framför mina fötter. ja det kändes som om jag alltid känt honom. Men något i min magrop sa till mig att detta är inte allt, men jag kunde inte sätta fingret på vad det var.. vi flyttade ihop relativ fort, detta har jag aldrig gjort förr men jag tog risken för jag var så himla kär. Min dotter var så glad för hon fasta direkt för honom, hon följde honom överallt, och dessutom hade hon alltid önskat sig en lilla syster och det sa hon till honom första gången de sågs.

under våren var vi bjudna till en fest, och det var väl inga problem så han for tidigare hem och jag kom senare, när jag kom hem hade han lyft alla sina ägodelar i en stor hög i hörnet av ett rum, jag börja garva såg humorn i det hela och knäppte ett kort och smsa min vän och skicka bilden på hans påhitt, men det som var för honom att det var tydligen blodigt allvar och jag fattade ingenting!! han var som en rabiat råtta, skrek och gorma sent om sider så somnade vi, och på morgonen var han som en skamsen hund, han bad om ursäkt för sitt beteende och sa att han inte visste vad som tog åt honom. jag lät det vara,, snefyller kan väl alla ha eller?